Vad ska man göra med samlingarna på nätet?

I slutet av februari i år invigdes en betaversion av webplatsen Creative Spaces, ett ”online learning project” i samarbete med nio brittiska museer, bl.a. The British Museum, Tate och Victoria & Albert Museum. Den är riktad till skolelever som kan söka bland 300.000 föremål från de deltagande museerna, och ordna föremålen i digitala anteckningsböcker, lägga upp dem som favoriter och dela med sig i grupper.

Den orsakade omedelbart debatt. Enligt uppgift har projektet kostat de brittiska skattebetalarna 1,7 miljoner pund och flera branchproffsen är allt annat än imponerade. Man menade att det är ett förlegat koncept och att presentationen och innehållet inte är tillräckligt spännande för att engagera den främsta målgruppen: skolelever. Jag ska inte gå igenom debatten utan länkar bara till några blogginlägg:

Electronic Museum
New Curator
Culture Interpretation & Creative Education
Hanging Together
Past Thinking 1, 2, 3, 4

Ett besläktat projekt är Europeana, som lanserats som en webportal för det europeiska kulturarvet, en plats där arkiv, bibliotek och museer kan lägga ut sina samlingar och som användare kan komma åt via ett en sökmotor. Där finns i dagsläget dryg 4 miljoner filmer, bilder, föremål och ljud tillängliga. Om man registrera sig som användare kan man spara sina sökningar, lägga till egna taggar till saker, spara sina favoritsaker och dela med sig dessa till sina vänner. Man kan också gå med i eller skapa egna ”communities” där man kan samla saker i ett visst ämne tillsammans med andra. Dvs. ungefär som ”Creative Spaces” fast i större skala. Det har också kritiserats på ungefär samma grunder: det har ett inte särskilt stimulerande gränssnitt och användarinteraktionen är förhållandevis outvecklad i dessa Web 2.0-tider. När man kommer till portalen möts man egentligen bara av ett sökfält och förväntas själv ta reda på hur man ska använda sajten.

Alla verkar vara överens om att det är bra att museer lägger ut sina databaser på nätet. Problemet är att när de väl ligger där vet ingen riktigt hur de ska användas eller, snarare, hur man ska locka skolelever och allmänheten att använda dem. Det finns två ”motsatta” vägar att gå för att lösa den frågan:

1. Gör webplatserna mer inbjudande och medryckande. Lägg inte bara ut samlingarna och vänta på att användarna ska börja söka i dem på måfå för att hitta något intressant; lyft fram godbitarna ur arkiven och presentera dem på ett spännande sätt. Ett lyckat exempel på det som har framförts är Art Babble. Där hittar man redan på förstasidan en mängd roliga filmer. Man lockas genast att klicka på någon av dem och sedan är man fast.

2. Låt bli att göra någon webplats överhuvudtaget, men gör dina data tillgängliga. Jag har tidigare skrivit (här) om The Brooklyn Museums initiativ att lägga ut API:erna till sina databaser på sin hemsida. Med hjälp av dem kan vem som helst (som är väldigt duktig på att programmera…) göra sina egna applikationer som använder sig av innehållet i databaserna. Ibland kommer man inte fram till bästa användningen av sina samlingar genom stora och långdragna kommittéutredningar, utan oftare är det oberoende småskaliga utvecklare som har de bästa idéerna. Eller som Tim Berners-Lee sade i ett TED-tal nyligen, gör gärna en fin webbplats och lägg upp dina databaser och din information, men först: ge oss dina data i råformat.

Cremaster Sackboy

Det här är roligt. En användare på YouTube, fluxlaser, har gjort banor till PS3-spelet Little Big Planet inspirerade av Matthew Barneys fantastiska Cremasterfilmer. En genial idé. Kanske kan man använda det i utställningar? LBP är enkelt att spela, men har en sofistikerad spelmotor och man kan alltså göra sina egna banor. Till dem kan man ladda upp bilder, texturer och texter, som spelaren kan interagera med. Fysikmotorn i spelet är avancerad, så man kan antagligen använda det för att illustrera enkla mekaniska principer.

Skojigt!

Via Musematic

Pelle Snickars om Flickr och YouTube

I en kommentar i SvD i onsdags (15 april) skriver Pelle Snickars, forskningschef på KB, om hur Library of Congress i USA och Riksantikvarieämbetet här hemma lägger ut delar av sina samlingar på Flickr. Han skriver om vikten för dessa institutioner att ”erbjuda sitt material på olika ställen, men framför allt där användarna finns” och nämner Flickr, iTunes och YouTube som exempel. Snickars håller sig kvar vid det sistnämnda och föreslår att delar av det svenska filmarvet gott skulle kunna läggas upp där. Det är en minst sagt väletablerad sajt med lättarbetad och välfungerande infrastruktur.

I ett ”svar” i DN några dagar senare (20 april) påpekar Håkan Lindgren att YouTube går med astronomiska förlustsiffror och hålls över ytan av Google som pumpar in pengar i företaget. Han refererar en artikel av Benjamin Wayne på Businessinsider.com, som menar att Google förr eller senare kommer säga stopp för gratisuppladdningen och börja satsa på komersiella kunder istället. Lindgren avslutar med att höja ett varningens finger för att material som laddas upp på sajter som YouTube och Flickr kan komma att användas i kommersiella syften i framtiden.

Först och främst; såvitt jag förstår av villkoren för användandet av material som laddats upp på YouTube och Flickr får de inte alls användas fritt i kommersiella syften, och även om det finns en liten risk för att det skulle inträffa väger fördelarna med att göra materialet tillgängligt tyngre. Däremot håller jag inte med Snickars om att YouTube är en bra plats att tillgängliggöra filmmaterial från svenska arkiv, dvs åtminstone inte om filmerna är längre än 10 minuter. Sajten och gränssnittet är dåligt anpassat för filmer längre än så. Dessutom är bildkvaliteten undermålig; inte ens HD-materialet ser särskilt bra ut. Nej, ett bättre alternativ vore att använda en annan väletablerad kanal för leverans av media: bittorrent. Då kan materialet laddas upp utan komprimering och till och med i äkta HD-upplösning. Då behöver man inte vara i händerna på stora företags osäkra framtidsutsikter. Att skapa en egen torrentportal kräver inte mycket datorrkapacitet och i teorin behöver man bara initialt lagra filmmaterialet på egna servrar; när det väl laddats upp några gånger delar användarna med varandra. Jag ser framför mig en portal där man bara kan ladda ner material från olika kulturinstitutioner med en uppsjö av information om de olika titlarna. Och nu lär det finnas en hel del outnyttjad kapacitet i Sveriges bredbandsnät också…

Första museiappen till iPhone på väg

Det är inte helt oväntat att Brooklyn Museum blir det första museet att ta fram en schysst museiapp för iPhone. De är otroligt bra på att kommunicera med sina besökare på nätet och jag har redan skrivit om dem i flera poster. I början av mars i år lade de upp en mängd API:er på nätet som gör det möjligt för programmerare att utveckla applikationer som kopplar upp sig mot BM:s föremålsdatabaser på olika sätt. Detta har redan använts på ett antal coola sätt och nu är det alltså dags för en iPhone-app som gör det möjligt att browsa samlingarna på sin iPhone. Men det dröjer ett par veckor innan den dyker upp på iTunes AppStore eftersom den ska gå igenom Apples rigorösa process för godkännande först…

Teknik och interaktivitet i utställningar

Detta är en post där innehåll kommer läggas till efterhand enligt vad jag skrivit i en tidigare post. Den kommer antagligen bli spretig med tiden, men jag ska försöka ansa och systematisera den efter hand.

INFORMATIONSINHÄMTNING
Det är ett krångligt ord jag vet. På engelska låter det mycket bättre: ”pull content”. På bloggen ”Museum 2.0” har Nina Simon skrivit en bra artikel om detta. I korthet handlar det om olika sätt att låta besökare aktivt inhämta information om en utställning. Man kan erbjuda olika typer av information som besökarna väljer bland och på så sätt låta dem skapa sin egen historia.

Verket
Det första exemplet hämtar jag från Nina Simons artikel. Där berättar hon om ett projekt som utvecklades av Smart studio vid Interaktiva institutet i Stockholm 2002 (det dröjde till 2004 innan det realiserades) för Verket, en historisk industrimiljö i Avesta. Med hjälp av ficklampor med inbyggda fjärrkontroller kan besökare till Verket dels lysa upp den mörka fabrikssalen för att orientera sig, dels sätta olika delar av fabriken i rörelse genom att lysa på så kallade ”hyperspots”, gula, lysande ringar.
Projektets hemsida
Arkitektens hemsida

KlimaX
Utställningen Klima X öppnade på Norsk Teknisk Museum 11 december 2007 och kommer visas där fram till december 2009. Den ritades av Peter Ullstad på arkitektfirman CoDesign. Hela golvet på utställningen är täckt av vatten och besökarna kan låna radiostyrda båtar som man kan använda för att aktivera filmer genom att köra in håligheter i ett antal pelare. Smart och roligt.

Webstrategier

Detta är en post där innehåll kommer läggas till efterhand enligt vad jag skrivit i en tidigare post. Den kommer antagligen bli spretig med tiden, men jag ska försöka ansa och systematisera den efter hand.

Podradio

Föremålssamlingar på nätet
Riksantikvarieämbetet (länk)
(databas där besökare kan ge input:)
Historiska museet (länk)
Jamtli (länk)
k-samsök (länk)
Europeana

Flickr

iTunes u
Exempel på användare: Walker Art Center, TATE,
Info: Working With iTunes U,

Twitter
Tidningen The Age har en Twitter-länk vid alla sina artiklar med texten ”Join the conversation”. Klickar man på den kommer man till en Twitter-ström där olika läsare kan komma med synpunkter. Läs mer här.

Digitala guider

Detta är en post där innehåll kommer läggas till efterhand enligt vad jag skrivit i en tidigare post. Den kommer antagligen bli spretig med tiden, men jag ska försöka ansa och systematisera den efter hand.

Om ett museum vill skaffa en digital guide finns det en uppsjö av alternativ. Om man vill göra det enkelt för sig finns det företag som erbjuder färdiga hård- och mjukvarulösningar. Men det är förhållandevis dyrt. Ett billigare alternativ är att låta besökaren står för hårdvaran, t.ex. en mobiltelefon eller en mp3-spelare, och endast tillhandahålla den digitala informationen. Här nedanför följer en lista som jag ska försöka hålla uppdaterad på olika lösningar och exempel på museer som använder dem.

HÅRDVARULÖSNINGAR
Pickup
En audioguide utvecklad av det svenska företaget Dataton. Består av en liten mp3-spelare med 1 gb minne (uppgraderingsbart), inbyggd FM radio-mottagare och infraröd sändare/mottagare. Det finns en liten högtalare i själva spelaren, men för att höra ordentligt bör man använda hörlurar. Man använder den genom att rikta den mot en liten svart puckliknande transponder och klicka på en knapp på spelaren. Det krävs ingen särskild mjukvara, utan man laddar ljudet på spelaren genom att kopiera det i en viss mappstruktur på minneskorten. Själva spelaren är enkel att använda för besökaren, det finns bara en enda knapp samt en finurligt volymkontroll. Den har en ganska robust konstruktion, men kostar också därefter.
Format: Enbart ljud
Fördelar: Enkel att använda.
Nackdelar: Dyrt.
Exempel på användare: Nobelmuseet,

iPod Touch/iPhone
Brooklyn Museum har hackat iPod touch-spelare för att fungera som videoskärmar i en utställning. Jag väntar otåligt på ett riktigt program för att förvandla iPhones och iPod Touch:ar till fullödiga multimediaguider i utställningar. Justin Heideman skriver om iPod Touch:ens fördelar för anvädning på museer i en post på New Media Initiatives: den förhållandevis billig, skärmen är av bra kvalitet, den har en behändig form, hårdvaran för att spela upp filmen är inbyggd i apparaten, den har WiFi, så man kan administrera den på håll, den kan få nya funktioner om man hackar dem och, till sist, den har ett enkelt gränssnitt. Det är bara att hålla med. Ett annat alternativ för användning vore att göra en digital guide i html som besökarna kan surfa på på den inbyggda webläsaren. Det enda problemet är att det i dagsläget inte finns något sätt att hindra tillgång till spelarens system, åtminstone inte utan att hacka den. Men det skulle inte förvåna mig om inte någon fixar en app för det snart.

Wexner Center for the Arts har gjort en iPhone-app som man kan hitta här. De har också redogjort för hur de utvecklade appen här.

Övriga länkar:
Artnet, ”What should a museum iPhone app look like?”

MJUKVARULÖSNINGAR
Mobiltelefonguide
Ett enkelt sätt att göra en audioguide utan att lägga ner pengar på hårdvara är att göra en guide besökaren kommer åt med hjälp av sina mobiltelefoner.
Fördelar: Billigt
Nackdelar: Svår att använda, extrakostnader för besökaren
Exempel på användare: Fort Morgan Museum,

WiFi
MoMA WiFi (länk)

RFID
The Kubadji Project (länk)

GPS
Parks Canada (länk)

Bra länksamling

Alltop vill vara din tidskriftshylla på nätet. På deras sajt kan man bläddra sig fram bland hundratals ämnen och snabbt få fram länkar till artiklar från ”the best websites and blogs” som skriver om just det ämnet du är intresserad av. Länkarna består i de fem senaste artiklarna från sidornas RSS-flöden och uppdateras kontinuerligt. Man kan bygga sin egen ”tidningshylla” genom att skapa en sida med utvalda flöden från olika ämnen eller bara surfa sig fram planlöst. Det är ganska roligt. Och, just det, det finns en ämnessida för Museer också.