Vad ska man göra med samlingarna på nätet?

I slutet av februari i år invigdes en betaversion av webplatsen Creative Spaces, ett ”online learning project” i samarbete med nio brittiska museer, bl.a. The British Museum, Tate och Victoria & Albert Museum. Den är riktad till skolelever som kan söka bland 300.000 föremål från de deltagande museerna, och ordna föremålen i digitala anteckningsböcker, lägga upp dem som favoriter och dela med sig i grupper.

Den orsakade omedelbart debatt. Enligt uppgift har projektet kostat de brittiska skattebetalarna 1,7 miljoner pund och flera branchproffsen är allt annat än imponerade. Man menade att det är ett förlegat koncept och att presentationen och innehållet inte är tillräckligt spännande för att engagera den främsta målgruppen: skolelever. Jag ska inte gå igenom debatten utan länkar bara till några blogginlägg:

Electronic Museum
New Curator
Culture Interpretation & Creative Education
Hanging Together
Past Thinking 1, 2, 3, 4

Ett besläktat projekt är Europeana, som lanserats som en webportal för det europeiska kulturarvet, en plats där arkiv, bibliotek och museer kan lägga ut sina samlingar och som användare kan komma åt via ett en sökmotor. Där finns i dagsläget dryg 4 miljoner filmer, bilder, föremål och ljud tillängliga. Om man registrera sig som användare kan man spara sina sökningar, lägga till egna taggar till saker, spara sina favoritsaker och dela med sig dessa till sina vänner. Man kan också gå med i eller skapa egna ”communities” där man kan samla saker i ett visst ämne tillsammans med andra. Dvs. ungefär som ”Creative Spaces” fast i större skala. Det har också kritiserats på ungefär samma grunder: det har ett inte särskilt stimulerande gränssnitt och användarinteraktionen är förhållandevis outvecklad i dessa Web 2.0-tider. När man kommer till portalen möts man egentligen bara av ett sökfält och förväntas själv ta reda på hur man ska använda sajten.

Alla verkar vara överens om att det är bra att museer lägger ut sina databaser på nätet. Problemet är att när de väl ligger där vet ingen riktigt hur de ska användas eller, snarare, hur man ska locka skolelever och allmänheten att använda dem. Det finns två ”motsatta” vägar att gå för att lösa den frågan:

1. Gör webplatserna mer inbjudande och medryckande. Lägg inte bara ut samlingarna och vänta på att användarna ska börja söka i dem på måfå för att hitta något intressant; lyft fram godbitarna ur arkiven och presentera dem på ett spännande sätt. Ett lyckat exempel på det som har framförts är Art Babble. Där hittar man redan på förstasidan en mängd roliga filmer. Man lockas genast att klicka på någon av dem och sedan är man fast.

2. Låt bli att göra någon webplats överhuvudtaget, men gör dina data tillgängliga. Jag har tidigare skrivit (här) om The Brooklyn Museums initiativ att lägga ut API:erna till sina databaser på sin hemsida. Med hjälp av dem kan vem som helst (som är väldigt duktig på att programmera…) göra sina egna applikationer som använder sig av innehållet i databaserna. Ibland kommer man inte fram till bästa användningen av sina samlingar genom stora och långdragna kommittéutredningar, utan oftare är det oberoende småskaliga utvecklare som har de bästa idéerna. Eller som Tim Berners-Lee sade i ett TED-tal nyligen, gör gärna en fin webbplats och lägg upp dina databaser och din information, men först: ge oss dina data i råformat.