Bland alla mer eller mindre (miss)lyckade interaktiva stationer i Gandhiutställningen i Gandhi Smriti, New Delhi fastnade jag vid den här ganska enkla effekten. En film visad i ett rör klätt med speglar. Analogt och fint.
Friday, June 17, 2011
Typogravfi
En sommar i gymnasiet jobbade jag som hantlangare åt en stensättare. Hela dagarna körde jag fram skottkärror fyllda med gatstenar för att se till att han aldrig saknade stenar att lägga ut. Förutom att lägga gatsten tillverkade han också gravstenar. Då klistrade han fast ganska illa utskurna bokstäver i något slags gummimaterial på en polerad stenkaka, blästrade ytan med sand och tog sedan bort bokstäverna. Där gummit suttit fanns nu blanka bokstäver som reste sig över den matta, blästrade ytan. Det blev funktionella, men inte särskilt vackra gravstenar.
När jag var i Warsawa nyligen besökte jag kyrkogården där Marie Sklodowska Curies föräldrar och syskon är begravda. Där har man ett helt annat förhållande till det här med gravar och gravstenar. Gravarna är väl underhållna trots att de är gamla och konstfärdigheten i deras utförande är otrolig. Jag fäste mig särskilt vid den typografiska glädjen i texten på stenarna. Här finns det inga trötta, hafsigt gjorda bokstäver utan levande, uttrycksfulla fyper som berättar att den som ligger begravd här var en konstnärssjäl och ville att eftervärlden skall veta det.
När jag var i Warsawa nyligen besökte jag kyrkogården där Marie Sklodowska Curies föräldrar och syskon är begravda. Där har man ett helt annat förhållande till det här med gravar och gravstenar. Gravarna är väl underhållna trots att de är gamla och konstfärdigheten i deras utförande är otrolig. Jag fäste mig särskilt vid den typografiska glädjen i texten på stenarna. Här finns det inga trötta, hafsigt gjorda bokstäver utan levande, uttrycksfulla fyper som berättar att den som ligger begravd här var en konstnärssjäl och ville att eftervärlden skall veta det.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
