Denna historia kan man höra den pensionerade sjömannen Fredrik Kylberg berätta i en inspelning i Sjöhistoriska museets nya basutställning ”Shipping & Shopping”. Det är en historisk utställning som sträcker sig från vikingatiden fram till våra dagar. Den berättar om hur varor transporterats sjövägen till Sverige från hela världen och hur det påverkat våra liv. Det är en av museet största utställningssatsningar sedan det öppnade 1938.
Utställningen är placerad på andra våningen i södra flygeln av Ragnar Östbergs hus. Lokalen är vacker med gott om ljusinsläpp. Det mest iögonfallande i är ett antal asymmetriskt utplacerade röda och orange rum med ytterväggar i plast som ska likna fartygskontainrar. Kontainrarna står inträngda i rummet, lite som om de stod i lastrummet på ett fartyg. Framför containrarna och i utrymmena mellan dem står en mängd modellskepp utställda under plexihuvar. Man går omkring i utställningen på upphöjda spångar med nålfiltsmatta som ibland övergår i landgångar i metall. I slutet av utställingen finns en del producerad av Stockholms Hamnar. Den skiljer sig från resten av utställningen både till form och innehåll. Den känns som en illa producerad mässmonter och tillför inget till resten av utställningen. Snarare tvärtom.
Inledningsvis kan man läsa att det finns fem olika delar, eller ”spår”, i utställningen: ”Fartyg”, ”Sjömän”, ”Handel”, ”Hamnar” och ”Möten”. Det är dock svår att få grepp om utställningens innehållsliga struktur och jag saknar jag en översiktskarta där de olika delarna står utsatta. Det finns ingen snitslad väg genom utställningen utan man kan se den i vilken ordning som helst. Man kan dock inte röra sig fritt mellan delarna eftersom det är staket runt spångarna och landgångarna, så ibland måste man ta omvägar för att ta sig någonstans. Det fungerar bra. Man behöver aldrig gå långt och man kan oftast enkelt orientera sig rumsligt och hitta var man ska gå.
Informationen om skeppsmodellerna som står under plexihuvar på golvet har man lagt i ett par kiosker med touchskärmar. På skärmarna finns små bilder på alla båtar utströdda som små lappar. Problemet är att det är ganska svårt att identifiera de fysiska båtarna med de digitala. Bilderna är små och man ser dem från vinklar som skiljer sig från hur man ser dem i verkligheten. En mer erfaren betraktare kan säkert enklare se detaljer och lista ut vilka båtar det är på skärmen, men jag blev mest frustrerad och klickade runt på måfå.
Man kan dra runt, förstora eller trycka på bilderna för att få mer information. När man klickar på en båt kommer det upp en ruta med information om båten (namn, byggår, historia mm) och två ytterligare rutor, en man kan klicka för att få se fler bilder och en man kan klicka på för att få se fler bilder av modellen. När man klickar sig vidare till en av de underkategorierna försvinner all information om båten, även namnet, och man kan bara titta på bilder. Det är inte helt pedagogiskt. En annan funktion som marknadsförts en del är att man kan köpa med sig ett plastkort som man placerar vid sidan av skärmen. Sedan kan man dra digitala bilder av fartyg till kortet som sedan minns vilka bildern man valt. När man kommer hem kan man logga in på museets hemsida och hitta mer information om skeppen. Det är en onödig gimmick. Det kommer ligga många oanvända plastkort och skräpa i besökares skrivbordslådor i framtiden. Det lockande för besökaren är naturligtvis att man kopplat samman det digitala med det fysiska. Det är roligt att dra och släppa bilder från en skärm och de hamnar på ett plastkort som man får ta med sig hem. Problemet är att utdelningen man får inte är lika rolig. Att sitta framför datorn hemma och läsa på om olika fartyg kan man göra utan plastkort. (Edit: Här är en länk till en beskrivning av en liknande multimediaproduktion till Flygvapenmuseet i Linköping. Jag har inte sett det i verkligheten, men av bilderna att döma är det mycket bättre gränssnitt, navigering, layout osv: Länk)
Även om kontainrarna är relativt små som utställningsrum betraktade känns de större när man kommer in i dem , de är ljusa och välupplysta. De olika delarna skiljer sig ganska mycket ifrån varandra gestaltningsmässigt vilket skapar en dynamik i utställningen. Jag hade dock gärna sett att det grafiska var mer konsekvent. Typografin skiljer sig mycket åt delarna emellan. Ibland är skyltarna vita och ibland är texterna tryckta på bakgrundsbilder. Mer konsekvens hade skapat mer harmoni i det lite röriga innehållet. Även texterna skiljer sig i ton och stil från varandra. Dels finns den typen av ganska korta texter som nästan blivit standard i svenska utställningar. Den med frasriktig radbrytning och tilltal som är hämtad från en lärobok i lågstadiet. Det är en typ av text som genast signalerar att det handlar om en utställning på ett museum och som fjärmar besökaren. Det är inte en stil eller ett tilltal man är van vid någon annanstans än på museer. Men det finns också längre resonerande och berättande texter som är välskrivna.
I delen om Fartyg, som inryms i två av kontainrarna, finns det ett överflöd av information om olika båtmodeller. Här omsluts besökaren av information. Innandömena är indelade i ett antal färgglada band som löper i golv, väggar och tak. Varje färg berättar om en viss fartygstyp som följer efter varandra i kronologisk ordning. Det börjar med skepp från vikingatiden och slutar med våra dagars bilfärljor. Många och långa texter berättar om vad fartygen fraktade, hur de var byggda, varför de var konstruerade på ett viss sätt, historier om färder, förlisningar mm mm. Ena väggen är fylld av fartygsmodellen och den andra av bilder och andra föremål. I golvet finns exempel på vad de olika fartygstyperna fraktat och i taket finns flera bilder. Det är oerhört välgjort både innehållsmässigt och grafiskt med tydliga symboler och färger. Även någon som liksom jag är ganska ointresserad av ämnet kan inte låta bli att fascineras och fastna i historien om något gammalt handelshus från 1800-talet. Här har dock textmängden gjort att typstorleken blivit ganska liten. För mig var det inget problem, men jag kan tänka mig att sjöfartsintresserade personer med nedsatt syn inte är lika entusiastiska. I detta överflöd av information kan jag ändå sakna fler översiktliga texter riktade till dem som inte har tid eller lust att ta sig an de långa texterna.
Lika tydlig och strukturerad som delen om fartygen är, lika luddig och rörig är delen som berättar om handeln. Både innehållet och grafiken är splittrad. Fyra av montrarna är numrerade 1, 2, 3 och 4 utan någon tydlig anledning. Det roligaste inslaget är en jordglob som står i mitten med en massa varor runt foten. Varje vara kan skannas med en IR-skanner och när man gör det lyser en bana upp på jordklotet där man ser hur långt varan transporterats från ursprungslandet till Sverige. Tyvärr står inte namnen på de olika länderna eller hamnstäderna utsatta, så det kräver att man kan sin geografi.
Delen om Sjömän är uppdelad i en del om livet för dagens sjömän och en del om livet förr. I den senare delen har man byggt upp en liten scenografi med durk, mast, skeppsratt osv omgärdat av gamla fotografier. Det finns också ett par små kajutor uppbyggda, en gammal och en ny, som skapar antydan till en närvarokänsla, men det är inte tillräckligt för att få en känsla av livet på sjön. Jag hade dessutom gärna sett bilder från hur livet ser ut på sjön i dag, något som lyste med sin frånvaro.
Överhuvudtaget är gestaltningen väldigt polerad och man får ingen verklig känsla av hur livet på sjön verkligen ter sig vare sig förr i tiden eller i dag. Det är så klart svårt att få in saltstänkta vindar och känslan av öppet hav i en utställning. Men tågvirket på durken luktar i alla fall tjära och om man lyssnar på de många lyssnastationerna kan man få en annan doft av sjömanslivet. Fredrik Kylberg, som skickade ett brev till sin far och bad att få slippa jobba på sjön berättar vidare att det väntade ett kortfattat brev från fadern när han kom fram till Helsingborg. Han läste det gråtande i skenet från ett stearinljus: ”Min käre gosse. Den som som har gett sig i leken ska leken tåla. Din pappa.” Han vecklade ihop brevet och spottade på däck ”sedan fattade jag mod och fortsatte och det har jag aldrig ångrat”.
Två av de fem delarna som utlovades i början saknas, ”Hamnen” och ”Möten”. Jag förstår inte varför och det kommenteras inte i utställinngen. Kanske är det meningen att Stockholms hamnars del skulle vara delen om hamnen och att delen om möten på något sätt ska genomsyra hela utställningen. Jag vet inte. Kanske var det något som försvann i sista stund pga tids- eller pengabrist. Kanske var det de delarna som verkligen skulle gett oss en bild om hur det är att arbeta på sjön?
Posts
No comments:
Post a Comment