Smithsonians nya webstrategier

I ett, vad det verkar, produktivt rus har medlemmar från alla Smithsonians institutioner jobbat fram en ny web- och mediastrategi och publicerat som en PDF. Intressant läsning, men jag är mest imponerad av att så många kom fram till något så (relativt) koncist på så kort tid.

Museernas roll i framtiden enligt Ross Dawson

Ross Dawson skriver bloggen Trends in the Living Network och är CEO för Advanced Human Technologies. Han jobbar egentligen inte med museer, men blev i våras inbjuden av Powerhouse Museum i Sydney till ett ”Future Directions Forum”. Museet firade att de funnits 20 år på sin nuvarande plats och man frågade sig hur verksamheten skulle se ut i framtiden. I artikeln ”Thinking about the future of museums: fourteen key issues” sammanfattar han sina egna funderingar efter seminariet. Det är en läsvärd artikel som under 14 rubriker sätter fingret på några intressanta spörsmål för museer i dag och i framtiden. Några exempel är ”Entertainment vs Education and onto Experience”, ”Speed of Response”, ”Physical vs Virtual” och ”From interacting with exhibits to interacting with people”.

Gör utställningar på webben med hjälp av Omeka

Omeka är utvecklat av The Center for History and New Media (CHNM) och Minnesota Historical Society. De beskriver det så här:

”Omeka is a web platform for publishing collections and exhibitions online. Designed for cultural institutions, enthusiasts, and educators, Omeka is easy to install and modify and facilitates community-building around collections and exhibits. It is designed with non-IT specialists in mind, allowing users to focus on content rather than programming.”

Jag kan tillägga att Omeka bygger på öppen källkod och kan laddas ner gratis här. Systemkraven är: Linux, Apacheserver, MySQL 5.0 eller senare, PHP 5.2.x eller senare och ImageMagick. Exempel på projekt som använt sig av systemet är fotoutställningen ”Eminent Domain” produducerad av New York Public Library och ”The Object of History” producerad av the Smithsonian. ”Object of History” verkar vara det projekt som utnyttjar systemet mest och det har också utvecklats tillsammans med CHNM.

En lång beskrivning av hur Omeka fungerar har Dan Cohen skrivit på sin blogg ”Dan Cohen’s Digital Humanities Blog”.

Informativa pappersanimationer

Common Craft specialiserar sig på att göra enkla, informativa animationer med pappersfigurer om hur man t.ex. bloggar, skapar en wiki eller en podcast. Den här animationer visar hur man kommer igång med att dela sina bokmärken via den sociala bokmärkessajten Delicious:

ICOM ordnar mingel hos The Tech i Second Life

Först och främst måste jag erkänna att jag aldrig tidigare varit ”inne” på Second Life. Jag har registrerat mig någon gång och till och med laddad ner programvaran, men har aldrig kommit längre. Jag har inte känt att jag haft någon riktig nytta av det. Men när jag läste om eventet som ICOM höll under internationella museidagen, 18 maj, i år i The Tech Museum of Innovations virtuella lokaler i just Second Life blev jag lite nyfiken, så jag registrade mig igen, laddade ner programvaran och steg in. Det gick snabbt att hitta till museet med hjälp av SL:s sök- och teleporteringsfunktioner. Som jag förstod det var eventet en engångsföreteelse, så ICOM har ingen permanent utställning i museet, men det dröjde inte länge innan jag stötte på en gammal bekant: Science on a Sphere, som jag skrivit om här.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Det virtuella museet kan användas på lite olika sätt. Först och främst är det just ett virtuellt museum där besökaren kan titta på olika utställningar, installationer och föremål; både sådana som är enbart existerar i denna virtuella form och sådana som också finns i verkligheten (som t.ex. diverse fordon utveklade av NASA). Sedan kan man som besökare designa och skapa sina egna utställningar. Det har jag inte testat. Till sist kan man också, som ICOM, bestämma en dag och tidpunkt då man virtuella museimänniskor från hela världen möts och ”minglar” under en särskild tillställning. Allt låter bra och intressant i teorin, men när jag väl är där känner jag mig oengagerad. Men jag ska ge det en chans till.

Den virtuella versionen av The Tech har en egen hemsida, http://thetechvirtual.org/, där man kan läsa mer.

Via Culture virale

Uppdatering: Nina Simon, som driver bloggen Museum 2.0 och som jag nämnt tidigare, var med och utvecklade The Tech:s museum i Second Life. I sin blogg skriver hon så här om projektet:

”The Open Source Museum project at The Tech is a grant-funded grand experiment. The concept is practical: cut the time and expense of exhibit development by creating a social space where exhibit developers from many museums—along with scientists, artists, visitors—can collaborate to design concepts for exhibits. These virtual, polyglot teams will devise experiences that are not hindered by the cultural predilections of any single institution, and hopefully, will reflect a more diverse, inclusive voice and design. The Tech (and other museums down the road) will be able to offer up themes for upcoming major exhibitions, and the best of the concepts developed by the collaborative crew will be realized in the physical institution.

So what does this collaborative platform look like? We’re using a combination of a wiki-style website and a Second Life presence to make it happen. On the website, participants can propose exhibit projects, join teams, and maintain presences for themselves and their exhibits in progress. Those exhibits will be prototyped, discussed, and explored by visitors in virtual form in Second Life. All of the project ideas and virtual creations will be shared under a Creative Commons license, so the content truly is open to all.”

Alltså, för att verkligen utnyttja The Tech:s alla möjligheter ska man starta på dess webbsida och inte i Second Life som jag gjorde. Jag får börja om från början och återkomma.

Läs mer på Museum 2.0

Socialt nätverk för kreatörer

Behance Network är ett socialt nätverk för formgivare, programmerare, arkitekter mm. Där kan man utan kostnad bygga upp en dynamisk portfolio med sina senaste jobb, utbyta idéer och skapa kontakt med andra kreatörer, och till och med få ett jobb via sajtens platsannonser. Webbtjänsten är ännu bara i betaversion, men antalet medlemmar stiger.

En rolig grej är att man ibland bjuder in så kallade ”gästcuratorer” som får välja bland medlemmar i nätverket och sätta samman en sida med sina favoriter. Som en liten webbaserad utställning alltså. Den senaste i raden är Sascha Lewis, en av grundarna till sajten Flavorpill. Här finns hans bidrag. Jag gillar Orgut Caylis fotografier med titeln ”The Sun Always Shines on Coney Island” bäst.

Brooklyn Museum låter alla vara med och göra utställning

I en tidigare post skrev jag om Bridget McKenzies artikel ”Flickr and museums”. Där berättade hon bland annat om Brooklyn Museums ”crowd-curated exhibition”, ”Click”. Den kom till i tre steg. Först bjöd museet in konstnärer via Facebook, Flickr och sin hemsida att skicka in bilder kopplade till den planerade utställningens tema ”Changing Faces of Brooklyn”. Sedan utvecklade museet ett eget system där alla bilder publicerades anonymt på en webbplats varpå allmänheten bjöds in att betygsätta dem. Till sist hängdes själva utställningen så att bildernas placering i utställningen korresponderade med hur högt betyg de fått av besökarna på webbplatsen. ”Click” visas 27 juni till 10 augusti 2008 på Brooklyn Museum. På utställningens webbplats kan man fortfarande titta på alla bidrag och läsa om projektet. En analys av utställningen och dess betydelse finns på Nina Simons blogg Museum 2.0.

Hur ska vi aktivera ”Generation C”?

Jim Richardson jobbar som konsult på SUMO, ett företag med inriktning på att bygga upp och stärka museers varumärken. Han driver också den kanske bästa ”museibloggen” på nätet, Museum Marketing Blog. I posten, ”Web 2.0 for the Museum” skriver han om hur museerna ska locka till sig dagens unga, ”Generation C”, med hjälp av Web 2.0-tjänster. ”C” står för ”creativity”, dvs generationen som vill vara delaktiga i skapandet. Eftersom det handlar om museer byter Richardson ut ”creativity” mot ”curator” och tar upp ett antal exempel där museer använt sig av MySpace, Flickr och andra webtjänster för att låta besökarna bli delaktiga i skapandet av sina utställningar. Intressant.

2008 års bästa museipodsändningar?

Enligt sajten MuseumPods har nedanstående museer varit bäst på att göra podsändningar i år. Det kanske är lite tidigt att göra en årsbästalista, men här kommer den ändå:

1. The Metropolitan Museum of Art Special Exhibition Podcast2. The National Gallery Podcast, London3. National Museum of Australia - audio on demand program4. Northwest Museum of Arts and Culture Podcasts: Spokane, Washington5. TateShots6. Eiteljorg Museum of American Indians and Western Art Podcasts7. Colonial Williamsburg Podcasts8. MART - I Museum of Modern and Contemporaty Art of Trento and Rovereto Podcasts9. Monticello Podcasts10. Henry ArtCasts
Ja, det är bara engelska och amerikanska museer. Podsändningar har inte riktigt slagit igenom i den svenska museivärlden. Vi får hoppas att det bara är en tidsfråga. Det är ett intressant sätt att nå ut till publiken. En besökare kan lyssna på dem i förväg för att förbereda besöker eller i efterhand för att få fördjupad information.

Indianapolis Museum of Art publicerar sin statistik på nätet

Det här är ett roligt exempel på hur man kan göra information om ett museum tillgänglig för allmänheten på nätet. Men det handlar inte om presentationer av samlingar eller utställningar. Nej, på Indianapolis Museum of Art:s »Dashboard« kan besökaren förutom vanlig besöksstatistik få reda på hur många vänner museet har på Facebook, hur många kilowattimmar museet förbrukar per dag och hur museet ligger till med årets budget. Väldigt intressant. Och ja, man kan prenumerera på statistiken i sin RSS-läsare.

Från museets egen presentation:
»Welcome to IMA Dashboard, an ongoing effort to measure various aspects of the Museum's performance. We welcome your comments on our progress in serving the IMA's mission. To navigate the Dashboard in particular areas, the tabs at the top of the screen drop down to allow for more detail. The goal of the Dashboard is to seek to quantify and report out on areas of activity of general interest to museum observers and to particular interest to museum studies specialists, colleagues, and patrons.«

Hur kan museerna utnyttja Flickr?

Bridget McKenzie driver bloggen ”Cultural Interpretation & Creative Education”. Hon har skrivit artikeln ”Flickr and museums”, som är den första i en planerad serie om hur museer kan unyttja Web 2.0-tjänster för att kommunicera med sina besökare. Hon skriver om hur institutioner som Library of Congress, Powerhouse Museum och Brooklyn Museum använder sig av Flickr för att göra sina samlingar tillgängliga, berätta om sina utbildningsprojekt, göra reklam för kommande utställningar m.m. på nätet. Hon berättar om tjänsten Flickr Commons, ett system Flickr utvecklat för organisation av historiska fotografier, och om tilläggstjänsterna Moo och Blurb för Flickr där man t.ex. kan designa och trycka sina egna vykort, affischer och böcker. Användarinput

Så är detta något som kommer växa och anammas av svenska museer? Enligt McKenzie visar undersökningar att Web 2.0-tjänser inte är något som efterfrågas av publiken. Det är säkert sant. Gång på gång har museer försökt låta besökarna fortsätta museiupplevelsen utanför museets väggar med hjälp av specialdesignade sajter där besökaren kan få fördjupad information. Med olika resultat. Som jag ser det är de tre mest intressanta sakerna med W2-tjänsterna:

1. Billiga utvecklingskostnader. Tjänsterna är i redan utvecklade och kräver bara en mindre anpassning för att börja användas av museerna.

2. Besökarna är redan där. Facebook har drygt 80 miljoner användare. Flickr är hemligare med sin statistik, men enligt en inte helt vetenskaplig undersökning av The Juicy Cow hade de 6–8 miljoner användare för ett år sedan och drygt en miljard uppladdade bilder.

3. Användarinteraktion. Att besökarna ska aktiveras och själva bidra med eller söka fördjupad information är något man alltid strävar efter när man pproducerar en utställning. Web 2.0-tjänster är helt och hållet uppbyggda på interaktion mellan och information från användarna.