Wiimotemagi

TED (Technology, Entertainment, Design) var från början en årlig konferens dit samtidens främsta tänkare och entreprenörer inbjöds att hålla ett föredrag på max 18 minuter om sina projekt och idéer. Sedan april 2007 publicerar de de bästa föreläsningarna på sin sajt, TED, under Creative Commons-licens och i dag finns över 200 föreläsningar att titta på. Alla värda en titt, och vissa väldigt intressanta.

Jag hittade den här presentationen från 2008 via den kortlivade bloggen Museums suck. Det är en kille vid namn Johnny Lee som skapat en interaktiv, multi-touch (!) whiteboard och en cool 3D-applikation med hjälp av en Wiimote och en laserpekare.

Virtuellt arkeologiskt museum i Neapel

Jag hittar tyvärr inga engelskspråkiga artiklar om det här utan får förlita mig på Google Translates översättningar från spanska och italienska till engelska.

Efter tre års arbete och med en budget på tio miljoner euro öppnade nyligen Museo Archeologico Virtuale (MAV), världens första museum med helt och hållet virtuellt innehåll i Neapel, Italien. Med programvara och utrustning som tidigare använts av armén (lasrar, vr-utrustning, 3-d-scannrar, surroundljud mm) har man i lokaler på 1.500 kvadratmeter återuppbyggt Pompeji, Herculaneum och bebyggelser i Campania.

Målet är att minska på slitaget på de verkliga miljöerna som är i akut tillstånd av förfall, men också att fördjupa upplevelsen för de som besöker dem. ”Anyone who visits the MAV before turning to the excavations will have a perception of the ruins completely different," säger museichefen Valter Ferrara. Företaget Capware Digital Worlds under ledning av Gaetano Capasso, ligger bakom det tekniska arbetet, som baserats på årtionden av arkeologisk forskning i olika delar av världen.

Museet är fyllt till bredden med skärmar, projektorer, lampor, speglar och annan teknik, som styrs av ett och samma (icke namngivna) datasystem. Men den mest intressanta tekniken är ett identifikationssystem, som, om jag förstår det rätt, låter de olika utställningsdelarna identifiera besökaren och anpassa sig efter den som närmar sig. Språket kan till exempel bytas från italienska till engelska när en engelsktalande närmar sig och om ett barn kommer göms erotiska bilder som berättar om bordeller. Det framgår inte exakt hur det går till.

Capware har lagt ut ett album med bilder från utställningen på Picasa.

Uppdatering: Jag mejlade iväg en bildförfrågan till Capware och passade samtidig på att fråga om fler tekniska detaljer, och fick snabbt svar från Mario Capasso. Datorer och projektorer har de köpt, men all mjukvara och mycket av hårdvaran har de producerat själva. Utställningen innehåller hologram, ett hundratal full hd-projektioner, immersiva rum, ultrasoniskt ljud, rfid-taggar som bäres av besökarna (det är alltså så utsällningen kan identifiera de olika besökarna; varje utställningsdel har en sensor som anpassar innehållet till ålder, språk mm), fogscreen, holoscreen och dussintals tryckkänsliga ytor på bord, väggar och golv. Dofter och virtuellt vatten som reagerar på beröring. Men enligt Mario Capasso räcker inte ord till för att beskriva innehållet. Det bör upplevas!

Peter Greenaway remixar Leonardo da Vincis »Nattvarden«

För knappa två veckor sedan samlades liten, noga utvald skara konstexperter, milanesiska dignitärer och munkar i Santa Maria delle Grazies refektorium för att bevittna en multimediashow projicerad över Leonardo da Vincis ”Nattvarden”. Under 20 minuter kom målningen till liv som ett tredimensionellt hologram där solen steg upp och gick ned, och där färgerna förstärktes, förändrades och försvann, till tonerna av specialskriven musik som strömmade från dolda högtalare.

Tillställningen är andra delen i konstnären och filmarens Peter Greenaways storslagna projekt där han vill ”tygla” laptopgenerationens teknik och använda den för att utbilda ett ”visuellt analfabet” samhälle. Han vill hjälpa folk att återupptäcka konst som förlorat sitt värde och som man oftast möter på ”chokladaskar och på t-shirts”. Målet är att utforska möjligheten av interaktion mellan 113 års filmande och 8.000 års målande. Den första delen baserades på Rembrandts ”Nattvakten” och blev filmen ”Nightwatching”, och kommande önskeobjekt är till exempel Picassos ”Guernica” och Jackson Pollocks ”One: Number 31, 1950”.

Vägen till genomförandet var lång och besvärlig och passerade bara knappt mellan protesterande konsthistoriker och kulturdignitärer. Vissa experter var förvisso positiva och menade bland annat att Greenaway skulle återupprätta konstverket efter att Dan Brown ”smutsat ned” genom att reducera det till en del i intrigen i romanen "Da Vincikoden”, men ännu fler ansåg att projektet riskerade att fysiskt skada konstverket eller utnyttja det på ett otillbörligt sätt. ”Snobberi” svarade Greenaway, och jag håller med. Peter Greenaway är en av samtidens mest intressanta konstnärer och filmare. Han har alltid lånat friskt från/plagierat konsthistorien, oftast med lysande resultat. Verk som ”Nattvakten” och ”Nattvarden” kan bara vinna på att lyftas fram och omtolkas med nya metoder för en ny publik. Visst kan man hävda att såpass betydelsefulla konstverk klarar sig bra utan en sådan ”behandling”, men det talar inte emot att man kan använda det för andra ändamål.

Artikel på nytimes.com
Artikel på guardian.co.uk
Peter Greenaways hemsida

Sfärisk projektion

Den här ”nyheten” är ett par, tre år gammal, men jag har inte sett den tidigare. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) har utvecklat en teknik, ”Science On a Sphere” (SOS), för att projicera film på en sfär. SOS utvecklades från början som ett sätt att använda nya visualiseringstekniker för att utforska miljödata och berätta om miljöprocesser på jorden. Det stod snart klart att den hade unika egenskaper att utbilda och facinera studenter och museibesökare.

Systemets hårdvara kommer från standardkomponenter, dvs vanliga PC-datorer med RedHat Linux som operativsystem. En sfär hängs upp i taket och bilder projiceras från fyra projektorer placerade i varsitt ”hörn” runt sfären. Varje projektor styrs av en dator som får data och blir synkade av en femte styrdator. Detaljerad information finns på NOAA:s hemsida, och där finns också en lista på museer och science centers som installerat systemet. Fram till juli i år är det 22 stycken. Alla i USA, förutom två, som finns i Taiwan och Sydkorea. Flera av dem har utvecklat eget material för systemet.

Det självklara användningsområdet för SOS är naturligtvis naturhistoriska museer och science centers där den kan användas just för att visualisera jorden. Det typiska materialet är ett antal stora bilder som roterar runt sfären, och som kan animeras genom att man visar en sekvens med bilder. Övergångarna kan göras i t.ex. Final Cut Pro. Men systemet klarar också av att spela upp vanliga filmer i mp4-format bara materialet plottas på en ”Equatorial Cylindrical Equidistant projection”. Det öppnar helt andra möjligheter. Man kan placera en sfär som en ”centerpiece” i en utställning och låta den då och då spela upp en presentation av utställningen. En ”guide” kan röra sig runt sfären och peka ut olika delar av utställningen. Med hjälp av surroundljud och och film kan besökaren enkelt hänga med och de olika utställningsdelarna kan till och med lysa upp eller på annat sätt reagera med presentationen. Och tänk vilka installationer en videokonstnär skulle kunna göra på en sfär.

NASA har gjort en bra presentationsfilm om tekniken som man kan se här.